Sojde
Sojdebränning på Gotland
Under medeltiden utgjorde tjära och beck den förnämsta och mest vinstgivande handelsvaran från ön. Det mesta av den skatt som betalades utgjordes också av tjära. Under 1800-talet avtog tjärbränningen på ön för att sedan helt upphöra. Istället, med ökat välstånd, så började Gotlänningen importera tjära, främst från Norrland och Finland. Undantaget var en period under första världskriget då tjärbränningen tillfälligt kom tillbaka. Enligt gammalt ordstäv skulle det finnas ett sojde på varje gård. Det var till och med så att större gårdar kunde ha flera sojden. Ett sojde anlades vanligen i någon backsluttning nära gården. Platsen skulle vara väl skyddad för alla vindar. Sojdet består av en cirkelrund, trattformig stenlagd fördjupning, den sk. ”ärlen”, som i botten hade ett hål, ”augä”, varifrån tjäran genom en längre urholkad stock, ”haggvannen”, rann fram till ett litet skjul, ”sojdekällan” där tjäran tillvaratas.


Bilder från sojdet i Sjonhem
                  Själva sojdet "ärlen"                                  Nergång till ”sojdekällan”

Sojdebränning i Sjonhem ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~